mufflanpufflan

Hej hej torsdag!!

Jag är så jävla besviken.. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det så du som läser förstår..

Vill bara att julen och nyår ska vara över.. så poff så va vi i början på januari. Det märks att jag bara går och väntar.. och längrat. Ser verkligen fram emot det! Men varför händer det jusom inget medans jag väntar..?

Vad faaan ska man göra?? känns som allt jag har funderat på bara går i stöpet.. känns som om jag gett upp totalt och bara är nu.. strävar liksom inte lika mycket längre.. Åhh vad jag hatar det här! Jag vill verkligen göra det men det kostar så in i helvete mycket pengar och vart fan ska jag få dom i från..? Jag vet att det kanske inte får mig att förändras eller som att det skulle få allt att bli jätte bra. MEN jag skulle inte nerverdera mig själv på samma sätt och jag kanske skulle se mig själv på ett annat sätt och kanske vara nöjd. Jag vet inet längre!! För det enda jag får höra är att jag kommer göra det-.--NÅN gång.. Nån gång.. ja men va fan! ska jag sitta där me barn å hus och vara gift innan jag kan göra det känns det ju lite onödigt! Då har ju redan livet passerat förbi på något sätt.. Jag önskar jag bara kunde åka till sthlm och göra skiten lida i tre månader och sen äre som klappat och klart om jag ska fatta mig kort. hur fan har andra råd då?

JAg vill men orkar inte. Jag vet liskom inte vart jag ska hämta min energi heller..!
Känns som om jag verkligen sitter fast nu. Tar mig inte in till stan om jag inte ska gå.. Kan inte gå å sola.. Kan inte gå till nån å prata för allt kostar pengar. JAg vet ju inte ens hur jag ska förklara det.. Känns ändå inte som om det är någon som förstår hur jag känner innerst inne.. jag vet itne om det är jag som är för otydlig eller om det är så att jag börjar snacka om det och har sagt det förut så folk står döv örat till och inte orkar lyssna, märker jag det så patar jag inte ens färdigt om vad det gäller. Jag försöker så gått jag kan för att göra mig förstådd men ju mer jag försöker så far luften ur mig.

Jag vet inte om det beror på att jag måste vara ifred ett tag...jag kan ju faktiskt inte dela på mig.. jag kan inte göra alla nöjda och glada.

Och ju mera tiden går så försvinner lusten och motivationen..
Jag vet inte alls vad det sitter i eller vad det hänger i... Men det slår mig lite att jag har hamnat i samma skit som förut..
Att jag inte ser till vad jag själv vill göra först.. jag tar inte hand om mig på samma sätt som jag gjort ett tag nu.. Jag viker mig och flexar mig till andra och det är störigt för när gör någon det till mig? Det är väl därför jag segar på ibland för att innerst inne kanske jag hade velat gjort det på ett annat sätt men sa aldrig något.. SÅ jag får helt enkelt skylla mig själv!

Längtar till januari iaf för då SKA jag köpa gym kort det kanske är det som fattas att jag inte har hängt där på ett ag nu.. jag känner mig inte nöjd för fem jävla öre för att jag va nära och sen tog det liksom tvär stopp.. Jag vill hitta en lösnign på hur jag ska göra med bröstoperationen så jag kan gå vidare och se fram emot det och ha det som ett mål igen.. men det kar jag inte ens längre.. =( Allt detta gör mig faaan tokig..? ska jag ta ett lån eller ska mina föräldrar göra det så får det dras från mitt konto till dom varje månad eller hur fan ska jag göra?? Det är ju ingen mening att jag snakar om det här till mina föräldrar heller för dom fattar ju ändå inte!! Dom på CNP fattar fan inte heller. Jag mår så jälva psykiskt dåligt att se mig själv i spegeln varje dag så det blir bar så att jag stannar inne tillslut och kommer ingen vart me någe.. 

skriv kommentar på förslag!

Nu har jag inge mer tid att skriva.. Pusspoffheej