mufflanpufflan

Hej hej onsdag!

Ja då börjar onsdagen oxå lida mot sitt slut.

Har väl inte så mycket att säga. Mer än FÖRLÅT för att jag är så dålig på att höra av mig!!!

Va förbi hos Johan idag och kollade hur det var me katten. hehe! =) Skönt vare att träffa henne, hon är ju så mysig.
Haha hon fick ju nå "rejcing" fel när jag satt och rökte.. hon for och sprang hoppade förbi Zorro (johans katt) in i vardagsrummet slirades på parketten och hade puff svans, hon snurrade nästan ett helt varv när hon for in där och slira! haha det såg för jävla soligt ut! sen såg jag henne igen kom springandes och hoppade på sidan.. Precis som hon gör hemma hos mig =) Ja men då är ju allt bra tänkte jag hon är ju som vanligt.

I vanliga fall när man tar henne till ett nytt ställe så sitter hon bara under sängen o gömmer sig eller i nån garderob eller under badkaret om det finns något eller bakom / under nån soffa.. Men inte där. Det var så skönt att se att allt var bra me henne inte för att jag trodde att det skulle vara dåligt, för jag menar nu har hon ju ändå en lek kompis. Direkt när hon kom dit kollade hon runt och luktade, hon kände givetvis att det var en annan katt där men brydde sig liskom inte. Sen när hon fick syn på honom fräste hon och gick å bara fortsatte att kolla runt och lukta. Hon kröp liskom inte undan, utan hon gick och när man ropade på henne lät hon och kom me svansen rakt upp. =)
------------------------
Från min insida:
Jag är osams me en känsla.. en känsla som är så konstig.. Jag vet bara inte hur?!
JAg vet bara inte varför..? Vart tog allt vägen.. När jag ska försöka förklara den snurrar jag bara till det så jag tillslut inte vet vad jag snackar om.. JAg får liksom ingen fram och baksida på vissa saker.

Anledningen till att jag inte känner så mycket för att "äta rätt" om du förstår vad jag menar så äre för att mitt mål är så långt långt borta.. Men sen slog det mig ska jag gå å må dåligt för att jag inte ser mitt mål.. Jag menar jag kan ju faktiskt träna och allt annat ändå fast det känns så himla långt borta.
Men jag vet ju inte varför jag äter fel.. jag vill ju inte det på något sätt men ändå så gör jag det.. :-s
Känns bara så långt bort..som om det inte spelar någon roll längre.

Men de här med att jag känner mig så ful?! Vart kommer den ifrån. Jag har ju världens finaste och goaste och snällaste Älskling! Han ger mig komplimanger typ varje dag vissa tar jag till mig och andra märker jag inte ens. (Dumt av mig.)
Men varför känner jag mig så fruktansvärt jävla ful..?! :-s Det är väl kanske för att jag inte orkar eller hinner bry mig om mig själv.. JAg vill det men det känns hela tiden som om jag kommer åt sidan för att finnas till för andra.. Jag vet jag väljer det ju själv men jag kan inte rå för det... Det är liskom som en slags vana eller hur man ska förklara det.

Jag menar om jag kanske gick och klippte mig och färgar utväxten och fixade mina ögonbryn så kanske jag inte skulle känna mig lika ful för som jag har håret nu går det ju inte att göra något.
Men det är ju mera saker som behöver göras! Tro mig. Här går jag runt sminkar mig typ aldrig längre går i mjukiskläder hela tiden och sport bh. Men det känns likosm som att så fort jag vänder ryggen till eller ska göra något sånt så gör Zebel något hon inte får. Då är man där igen det känns inte som om det spelar nån roll.. för äre kallt så vill jag fan inte ha jeans på mig och när man är ute och går blir man ju lite svettig så jag känner mig allmänt jävla ful, äcklig och skabbig. 

Men jag hoppas på att jag kan göra något åt det än att sitta här å babbla om det nästa månad. Spelar ju egentligen ingen roll vart jag köper gymkortet egentligen...men på något sätt så gör d det. Jag tror jag måste stanna upp mera i vardagen och känna efter själv hur jag mår och om jag är nöjd för det jag gjort. Livet passerar medans vi har annat att göra..

Jag skulle behöva en riktig jävla fylla tror jag, me roliga och bra vänner. En bra kväll som man kan minnas och små skratta åt när man har den i tanken.. Men jag tänker ikke supa mig redlös för det. jag har skaffat mig ett ensvar som jag måste ta hand om! Det går inte att fly från min verklighet hur mycket jag än vill det. Jag har ju det jag gör. Just nu äre bara lite rörig. Jag är lite förvirrad och känner att jag måste träna Zebel på att vara själv så jag kan börja med det jag själv vill.

Som du märker är mina tankar en aning splittrade..  Läste nyss igenom det och jag märkte själv att det var lite rörigt men så ser det ut nu. Sen äre en till sak.. Att ha två platser att bo på är fruktansvärt jobbigt oxå. Jag blir stressad av det! Ena dagen hos mig och ena dagen hon andreas. Fara hit och dit. Sen vet jag att det är en del saker som måste fixas i Andreas lägenhet.. men det händer liksom inget för att man må spara pengar först. Ja just! Pengar hit och dit äre någe mera stressande så äre ju fan snack om pengar! Jag är så trött på att alltid bli pank innan månaden är slut. Och nu har vi hunden + katten. Jaja vi försöker iaf göra det bästa av allt. Men för mig så känns det som om allt står slitt..på någt sätt.

Ja nä nu blire inge mer skrivande.. det var allt från mig. Ska borsta tänderna nu och krypa ner till mina älsklingar.
Go natt                                   poff